Allmänt, Arkitektur, Debatt, Delaktighet, Malmö

Våra drömmars Malmö

Under jul-och nyårshelgen publicerade Sydsvenskans Dygnet runt-redaktion en artikelserie i tolv delar där personer ur Malmös kulturvärld fick önska sig satsningar och måla upp ett drömscenario inom sitt respektive område. Se mitt tidigare inlägg här på bloggen.

Jag var själv en av dem som ombads att drömma om Malmös arkitekturframtid (Bygg en botanisk trädgård som binder samman Nyhamnen med Kirseberg!) och läste med stort intresse de övriga inläggen: ”Starta en arkitekturbiennal om gentrifiering”, ”Bygg ett konstdistrikt och en stadsbyggnadsarena”, ”Skapa ett grönt hus i gamla stadsdelsförvaltningen på Kirseberg”, ”Vildmarkssträng, grön akupunktur och Entré-omgörning”, ”Skapa arkitekturen gemensamt”, ”Gör Malmö till en kanalstad”, Besökscenter i Kalkbrottet och stor park i Nyhamnen”, ”Ny arkitekturkritik och 50 billiga containers”, ”Skapa ett arkitekturlabb”, ”Mer långsiktighet och fler oprövade kort”, ”Gräv ner spåren och satsa på strandpromenad och konstgjorda öar”.

Här finns för mycket bra idéer för att bara släppa! Idéerna var många och vid en snabb genomgång av de andra drömgrupperna (Malmös startup-scen, humorliv, krogliv, medieliv, konstliv, serieliv, scenkonstliv, litteraturliv, modeliv, spelliv, musikliv, filmliv) så var det många idéer kopplade till stadens rum. Allt skall ju äga rum någonstans.

Jag blev nyfiken på hur de andra drömmarna tänkte så därför bjöd jag in initiativtagaren till artikelserien; Jonas Gillberg och de skribenter som drömt om Malmös arkitekturliv till ett lunchsamtal på FormDesign Center för att tillsammans med vår kommunsstyrelseordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh fortsätta diskussionen om Malmös framtida möjligheter. Hur kan drömmarna bli verklighet?

IMG_3578

Det blev ett samtal om demokrati, kvalitet och kommunikation. Många av drömmarna önskade sig en plattform för kommunikation om våra livsmiljöer och ett levande samtal om arkitektur. Vi behöver kunna debattera, kritisera och samtala om vår byggda miljö och det samtalet måste omfatta fler. Hur ska medborgarna kunna efterfråga och ställa krav på sin livsmiljö om de inte aktivt kan delta i debatten?

Här har det offentliga rummet en avgörande betydelse. Det offentliga rummet är vårt gemensamma rum, där vi kan vi mötas över gränser. Därför är det viktigt att det offentliga rummet och byggnaderna kopplat till det har en utformning som stöttar mötet. I det offentliga rummet kan vi dela med oss – här kan vi få tillgång till kvaliteter och resurser som vi kanske inte har i våra privata rum. Den som inte har möjlighet att läsa hemma kan få det på biblioteket. Den som inte har tillräckligt med plats att dansa hemma kan göra det på Rosens röda matta. Den som inte har en egen trädgård kan odla i pallkragen på gården. Osv. Det offentliga rummet är en av nycklarna till att skapa ett mer demokratiskt, levande och jämlikt Malmö.

Det offentliga rummet kan också anpassas efter skiftande behov genom tillfälliga aktiviteter. Något som flera drömmare önskade sig mer av; konstinstallationer, arkitekturbiennal, festivaler, utrymmen för kultur och ambulerande paviljonger som visar framtidens stadsutveckling. Hur kan det offentliga rummet användas mer och av fler?

Frågeställningen relaterar till ett tema vi utforskat inom Nordic City Network om medborgardriven stadsutveckling. Vi kallar det ”urbana gemenskaper”. 2015 kartlade vi olika medborgardriva initiativ i våra 18 medlemsstäder och det resulterade i publikationen ”Urbana gemenskaper och politiskt ledarskap”. Sammanställningen visar att det finns en enorm kraft i det civila samhället som varje dag bidrar till våra städers utveckling. Hur kan vi stödja den kraften?

Knäckfrågorna här är makt och ansvar. Och vi som stad måste våga släppa lite av dem båda. De som vill odla i pallkragar kanske kan få göra det på den gamla industritomten medan den väntar på sanering?  Kulturföreningen kanske kan få omvandla den översta våningen på parkeringshuset till en utomhusbio under sommarmånaderna? Och de där tjejerna kanske kan få ta en del av vår gemensamma park i anspråk för att under några veckor bygga upp en agility-bana för sina hundar? Dessa aktiviteter kanske inte kan äga rum där permanent – men i alla fall tills platsen ska användas till något annat.

Sedan finns det såklart en risk att det blir konflikt när en plats ska ändra användning och någon vill bygga bostäder där det i flera år har varit en välbesökt skatebordpark. Å andra sidan är det kanske inte så farligt med konflikt. Att olika åsikter, idéer och förslag får komma till tals och ställas mot varandra är ju själva grunden för en demokrati. En bred och allmän debatt med kritik och samtal om den byggda miljön var ju också precis vad drömmarna önskade sig…

Jag tar med mig dessa inspel när vi fortsätter utvecklingen av Malmö och när vi nu skall skapa den regionala noden, med nationell betydelse, för debatt, utställning, spaning och möten. FormDesign Center blir basen i detta och det kändes som vi just börjat den resan.

Malmö – det börjar här!

De som deltog i samtalet utöver mig själv var: Carola Wingren, Professor SLU; Hanne Birk, Varavsstaden; Birgitta Ramdell, FormDesign Center; Eva Engquist, FormDesign Center; Jonas Gillberg, Sydsvenskan; Urban Skogmar, Sweco; Hans Willehader, Arkitema; Hannah Wadman, stadsbyggnadskontoret; Katrin Stjernfeldt Jammeh, Kommunalråd; Ingemar Gråham, stadsarkitekt; Joachim Lundquist, Fojab och Karl Landin, White.

Det här inlägget postades i Allmänt, Arkitektur, Debatt, Delaktighet, Malmö. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>